Kasslerlåda med ris

Det är något fel på vår TV.

När man har tryckt på den lilla knappen på själva TV:n, knappat på fjärrkontrollen till den svarta lådan som ansvarar för ljudet, tryckt på den röda knappen till plastmanicken som reglerar boxen, väntat i trettio sekunder och sedan tryckt en gång på knappen-längst-upp-till-höger på den stora fjärrkontrollen till TV:n som det  står Input AV på en gång (inte två, då blir det fel) syns i rutan en annan ruta med texten: Signalfel. Var god kontrollera din antenn.

Och det kära SAGEM (som om man uttalar det fort kan låta misstänkt likt SACK THEM om man är arg, tekniskt förvirrad och har ett tal med lätt anglosaxiska inslag).

Nu är det lätt att tro att jag, som bevisligen behöver ha en skriftlig instruktion för att få bild i rutan, har gjort fel. Men se det har jag inte, för jag har faktiskt följt min instruktion till punkt och pricka. Sedan dragit ut sladdarna och försökt igen.

Texten står kvar.  

Är det  någon på SAGEM som har varit hemma hos mig? Trodde väl inte det. Om de någonsin hade varit det hade de aldrig kommit på tanken att uppmana mig att kontrollera min antenn.

Vår antenn, som de flesta andras, sitter på taket. På ett ytterst svåråtkomligt och väldigt lutande tak på ett hus som är tre våningar högt. Plus vind.

Jag ser Aftonbladets löpsedel framför mig: "Kvinna i högklackat föll från tak".

-Jag blev uppmanad att kontrollera min antenn, säger kvinnan som hälsar att det hade kunnat gå mycket illa om hon inte rådigt nog satt på sig sina "sensible heels" innan hon klev upp på taket för att försöka få liv i sin krånglande tv-antenn.

Just denna kväll har SMHI även gått ut med varning om starka vindar, och jag sitter som bäst och kontemplerar om jag verkligen vill gå upp på taket och ruska i antennen när det blåser kuling utomhus, när mannen-i-huset kommer hem. (Ni har väl inte missat att Män är från Mars och behöver vila sig framför TV:n med en öl i handen efter en hård dag på jobbet)?

Vid såna tillfällen är det bra att vara snabbtänkt. Om man inte är det, så får man istället ta till en undanledande manöver. 

I mitt fall blev det det senare:

-Älskling, det är ju så fint väder idag. Nästan som vår. Kan vi inte grilla?? Smile smile.

Så nu står min man ute i blåsten och tappert försöker få liv i förra årets grillbricketter, medan "våren" har förbytts mot höststorm och jag med köpt tid försöker hitta på ett sätt att lösa TV-problematiken.

Men vid närmare eftertanke behövs det kanske inte. För det är visst inget på TV ändå. 

Kasslerlåda c:a 6 port

4 dl okokt ris
300g kassler
½ purjolök
1 paprika i valfri färg
8 champinjoner
1 burk ananas i bitar
2 ½dl matlagningsgrädde
2 ½dl mjölk
riven ost
sambal oelek
salt
peppar


Koka riset med lite mindre vatten än det står på anvisningen, så att det fortfarande är lite hårt när vattnet har kokat in.
Häll över riset i en ugnsfast form och rör ner 1-2 tsk sambal oelek i det. Tillsätt eventuellt salt och peppar. "Platta ut" riset i formen så att det täcker botten.

Tärna paprikan, strimla purjon och skiva champinjonerna. Strimla kasslern och stek den lätt i en stekpanna. Tillsätt champinjonerna och låt dem fräsa med. Häll sedan i grönsakerna och värm dem lätt.

Häll kassler och grönsaker över riset i formen. Låt ananasen rinna av, och strö sedan bitarna över grönsakerna.

Häll över matlagningsgrädde och mjölk. Toppa med riven ost.

Gratinera i ugn i 225 grader i c:a 30 minuter eller till det bubblar ordentligt i gratängen.

Kasslerlåda.

Helstekt Rostas med timjanrostade rotfrukter

Häromdan berättade min mamma att hennes "barn i skolan" (as opposed to hennes andra barn, vilka var min syster och jag) sagt att maten i skolan är "för gamlingar".

Detta fick mig naturligtvis att:

1) Gå i taket och förbanna dagens ungdom

2) Raskt gå vidare och skylla dagens ungdoms förfall på dagens föräldrar (se upp alla ni i bloggosfären - det är ju ni det)

3) Minnas min egen skolmat

De egna minnena av maten i skolan är uppenbarligen så traumatiska att jag beslöt mig för att skriva mitt specialarbete om den!

Eftersom jag gick i gymnasiet på stenåldern (där det som dagens ungdom relaterar till någon mystisk fyrkant som symboliserar "snabbsparknappen" i Word faktiskt hade en funktion som förhistorisk extern hårddisk på vilken litterära verk som specialarbeten förvarades) har jag inte arbetet kvar.

Annars hade ni med glädje fått läsa detta mästerverk som begåvades med titeln "Näringsinnehåll i skolmaten - en studie" eller något liknande. Jag var nämligen oerhört förtjust i "förklarande" bisatser på den tiden. Som om detta skulle göra min uppsats till något annat, mer intressant än det den var.

Planen var iallafall att göra det som alla visste men ingen hade lyckats med.

Nämligen "bevisa" att skolmaten var olämplig och oätlig.

Den ursprungliga planen, att i skolans kemi-labb på något sätt näringsämnesanalysera den valda rätten (köttbullar och potatis med brunsås) dissades snabbt och resolut av dyngbagge-Gunnar.

Han var snäll nog att inte säga som det var, att jag omåttligt överskattat min förmåga som kemi-student, utan pekade mig vänligt nog i rätt riktning: Näringsinnehållsdeklarationen på förpackningarna.

Sagt och gjort. Med entusiasmen hos en Uppdrag Granskning-journalist med vittring på scoop började jag dividera och multiplicera för att få fram näringsinnehållet i sagda köttbullar.

Och gjorde följande upptäckt....

Maträtten, enligt specifikationerna, höll helt och hållet måttet!!!

Inte bra. Tillbaka till ritbordet för att, inte olikt UG hitta en alternativ hypotes som skulle avslöja skolmaten.

Vi visste ju att maten bara fick kosta 3kr/portion. Och maten i fängelset fick kosta 30kr/portion!!!

In med några paragrafer om att Sveriges framtid (a.k.a skolbarnen) inte var värda mer än de som redan förbrukat sin.

Detta var kanske sant, men knappast något som  bevisade min tes om den olämpliga maten.

Jag fick tänka vidare. Och efter ett tag slog det mig! Det spelar ingen roll vad som Livsmedelsverket säger är en "portion" om:

1.) Ingen äter en sådan portion för att den är ÄCKLIG

2.) Skolan har sparbeting och sådeles infört direktivet max 4 köttbullar för flickor och 6 för pojkar

För pojkar. Uppenbarligen.

(Att det i dagen samhälle troligtvis skulle innebära att skolpolitikerna blev uppkallade till JämO för att flickor fick färre köttbullar än pojkar slog mig tyvärr inte då).

Sedemera bevisades alltså tesen att "skolmaten är olämplig" med bevisen att ingen äter 7 köttbullar (får man inte) TRE stora potatisar (gick inte, den var så hård att den inte gick att dela i ätbara bitar) och flera deciliter sås (som var så rinnig att man hade behövt sked för att äta den, och skedar fanns ju bara på soppdagar. Duh).

Och knäckemacka med grillkrydda kan inte ens Livsmedelsverket säga vara lämplig kost för en växande ungdom.

Varför jag valde just köttbullar minns jag inte, men jag kunde också valt andra tidstypiska rätter från dåtidens matsedel som:

Måndag: Skottegryta (Köttfärs med potatis och saltgurka. Serveras med lingon)

Tisdag: Pizzatorsk (Torsk med tomat och italiensk salladskrydda. Vem trodde de att de lurade?)

Onsdag: Blodpudding och potatisbullar (Urk)

Torsdag: Minestronesoppa (Buljong. som om du hade tur kunde hitta förra veckans spaghetti och köttfärssås simmandes runt i)

Fredag: Vad köket erbjuder (Veckans rester)

För att jämföra har jag därför letat upp en tidstypisk Skolmatsedel à la 2012:

Måndag: Tacos. Veg. alt: Quorn tacos

Tisdag: Panerad fisk med örtsås och potatis. Veg. alt: Broccoli och böngratäng

Onsdag: Krögarbiff, sås, potatis. Veg. alt: Falafel i pitabröd

Torsdag: Färsig soppa (Ha! den finns kvar!), mjukt bröd. Veg. alt: Grönsakssoppa

Fredag: Kycklinggryta med cocosgrädde och ris. Veg. alt: Vegoröra med ris

Och när jag läst den kan jag konstatera att med gamlingar menade alltså dagens ungdom alldeles säkert oss som jobbar på kontor, skrev specialarbeten om skolmaten och äter vår mat på lunchrestaurang.

Något som sällan hamnar på menyn varken i skolan eller i lunchmatsalen är oxfilé.

Eller denna eftersökta köttbit som har samma kvaliteter men bara en bråkdel av priset: Rostas. Även kallad fattigmansfilé.

Helstekt Rostas med timjanrostade rotfrukter 4 port

c:a 400g Rostas, i hel bit
potatis
morötter
palsternacka
rödbetor
olivolja
salt
timjan

Ta ut köttet c:a två timmar före tillagning så att det når rumstemperatur. Sätt ugnen på 225 grader.

Skala rotfrukterna och lägg dem i en långpanna. Ringla över olivolja. Strö över salt och timjan.
Sätt in i ugnen c:a 10 minuter.

Under tiden:
I en stekpanna, hetta upp en klick smör och lite rapsolja till dess smöret "tystnar". Bryn köttet snabbt runt om, och lägg det i en ugnsfast form. Sätt i en köttermometer i den tjockaste delen.
Sätt in i ugnen jämte potatisen (eller nedanför om allt inte får plats på samma ställe).

Sänk temperaturen till 175 grader.
Ta ut köttet när det nått c:a 62 grader. Ta ut det ur ugnen och täck med aluminium folie. Låt köttet vila i c:a 15 minuter.

Kolla rotfrukterna och ta ut dem ur ugnen när de är klara.

Tranchera köttet i lagom stora bitar och servera med rotfrukter och valfri sås.

Snabb och enkel lördagsmat.

Helstekt Rostas med timjanrostade rotfrukter.

Mjölkchokladpraliner med marshmallowfyllning

Till alla er som har 172 par skor i garderoben.

Eller iallafall fler skor än ni, strictly speaking, behöver. Enligt någon, icke uppskattande förvaringsutrymmestaliban som tycker att garderobsutrymmet borde användas till något bättre. Som gitarrer. Eller nåt.

Vem kan egentligen avgöra hur många par som "räcker"? My thoughts exactly.

Det finns några fysiska lagar om skor som jag känner måste förtydligas.

♥  Skor är förlåtande. Skor, olikt byxor, skärp och blusar protesterar inte om du skippat gymmet några veckor  månader  dar och istället ägnat dig åt att äta Valentine´s Cupcakes. Skor passar alltid. Även om du har en bad hair day.

♥  Skon väljer själv sin ägare. När en sko valt dig, märker du det. Det är ingen idé att protestera. Shoes knows stuff like that. Inte? Jag säger bara Askungen. Sådetså.

♥  Skor är billigare än terapi. Ett par snygga pumps gör dig längre, vackrare och mer självsäker. För en bråkdel av priset av KBT. Och de varar betydligt längre. Iallafall om du inte går på kullersten.

♥  Skor ger dig vänner. Bär ett par snygga, ovanliga, plainly fabulous skor and people will comment. Ett samtal som börjar med -Vilka fina skor! kan ge dig vänner för livet.

♥  Skor är en instant makeover. Skor kan få dig att känna dig snygg, avslappnad, sportig eller professionell. Just add heels.

Dessutom:

♥ Skor är snyggare än [gitarrer]

♥ Skor tar mindre plats än [gitarrer]

♥ Skor är (oftast) billigare än [gitarrer]

Så slutsatsen måste följdaktligen bli att det är bra för dig att snabbt klicka hem dessa godingar:

Och när du är klar med det, göra chokladpraliner. Såklart. Varför var det nu jag startade min blogg??
Just det ja. För att jag älskar klackar. Och konfekt. Särskilt konfekt som är ruskigt enkel att göra.

Mjölkchokladpraliner med marshmallowfyllning c:a 30st

200g mjölkchoklad
1 påse marshmallows

Pralinform i silicon

Hacka chokladen fint och smält den över vattenbad. Ta kastrullen från plattan när du hör att vattnet börjar sjuda. Då undviker du att överhetta chokladen. Jag gillar att använda en skål i porslin, eftersom den fördelar värmen bättre, men vilken värmetålig skål som helst går bra.

Temperera chokladen om det behövs. Jag brukar använda Marabou Mjölkchoklad om jag inte hinner/orkar temperera. Den klarar uppvärmning utan temperering.

Ta en liten tesked och "pensla" insidan av pralinformen med choklad. Man kan också hälla choklad i hela formen och sedan hälla ut överflödet, men min erfarenhet är att det blir både kladdigt och att mycket choklad "förolyckas" i hanteringen, och så kan vi ju inte ha det ;)

Arbeta noggrannt och se till att kanterna är ordentligt täckta. Var särskilt uppmärksam på formar som har mönster i botten. Det är lätt att det bildas luftbubblor där som sedan blir fula märken i pralinen.

Ställ in formen i kylskåp c:a 20 min. När chokladen har stelnat, ta ut formen igen och inspektera formarna. Hittar du något ställe som inte är täckt, pensla på mer choklad och ställ in i kylen igen.

Låt resterande choklad stå kvar i skålen ovanför vattenbadet (dock ej på platta). Börjar chokladen stelna, värm försiktigt upp vattnet igen.

När chokladskalen har stelnat, klipp marshmallowsen i små bitar och smält dem över vattenbad eller i mikron. Micra max 10 sekunder åt gången och rör ordentligt mellan varje omgång.

När du fått en klibbig, smält massa gäller det att arbeta snabbt. Med två små teskedar klickar du i "marshmallowssmet" i pralinerna. Börja med lite mindre och låt massan sakta sjunka ner. Det är viktigt att lämna 1-2mm upp till kanten på formen.

Ställ in formen i kylskåpet i c:a 15 minuter. Gör sedan botten på pralinerna genom att försiktigt klicka choklad på toppen av marshmallowsen. När alla formar är täckta, skölj en kniv i hett vatten, torka av den och "dra" kniven över formarna så att ytan blir slät.

Förvara i lufttäta burkar i kylskåp.

Har du beställt skorna än? Skynda på nu då!!

Bröllopscupcakes med Buttercream Marshmallow frosting

Idag är det ett precis ett år sedan jag fick en ring med många, många diamanter!! Är du ruskigt osentimental och har bråttom, scrolla ner till receptet direkt. Det här kan ta sin tid...

Åter  till bröllopsförberedelserna.

Om man, som jag, har personlighetstyp "kontrollfreak" och eftersom-det-kommer-en-massa-gäster-i-vackra-kläder-som-har-med-sig-fina-paket-till-oss-måste-vi-fixa-allt-perfekt-hjälp! Så borde den rimliga slutsatsen vara att man tar två år på sig att planera sitt bröllop.

Inte två månader.

Två. Månader.

Det man inser när man bokar präst, kyrka och festlokal (i den ordningen) är att det inte finns tid att bli en Bridezilla. Ingen tid alls.

Och när man ringer kvinnan som på sin hemsida lovar att göra dig vackrast i världen (brudklänningsaffären i en ganska shabbig industrilokal i Kba) och hon automatiskt tror att bröllopet äger rum i februari 2012 inser man snabbt att goda råd är (svin)dyra.

Neeej, februari tjugohundraELVA, säger jag nervöst i telefonen och förbi fladdrar tankar om vad jag har i garderoben som möjligtvis kan passera som brudutstrursel...

Oj, svarar den frireligösa innehaverskan och meddelar att om jag vill ha en chans att få tag i en klänning överhuvudtaget bör jag komma BUMS.

Brudklänningstanten hänger undan alla klänningar i min storlek. Typ tre st. Är man en brud med framförhållning har man ägnat MINST ett år åt hårdbantning och innehar storlek 34.

Sen har man också ägnat samma år åt att googla varje upptänklig variant av klänning, och vet precis vad man vill ha.

Så var det inte fallet med denna brud.

Men klänning måste man ha. Så bruden tar med sig sin fantastiska tärna a.k.a lillasyster och drar till Kba. Först lämnas sagda systers pojkvän på ett stort köpcenter, där vi hoppas att han ska kunna hålla sig sysselsatt.

-Ni är väl tillbaka om en timme eller så? Frågar pojkvännen och vinkar hej då.

Han har uppenbarligen aldrig sett 27 dresses. Även om de i mitt fall inte verkar vara fler än tre.

Väl på plats i affären, där marängbakelserna trängs på klädställningarna börjar det roliga. Hmmm.

Klänning nummer 1: Snövit á la -84.

Klänning nummer 2: Fin, men j*vligt obekväm

Klänning nummer 3. Stor som ett hus

Klänning nummer 4: Jättefin. Och jätteliten

Klänning nummer 5: Tagen

Släng med en slöja, fram med kreditkortet (det användes flitigt under januari månad 2011 kan jag  meddela) och ut till bilen med den inköpta klänningen.

Foto Anders Carlberg. Carlbergfoto.se

Senare samma eftermiddag beskådades och förkastades en kyrka och en festlokal. Ett slott. Hur kräsen får man vara?

Det fina i kråksången, när väl lokalen väl var bokad, var att det inte fanns tid för obeslutsamhet.

Färgtemat på festen blev det som råkade vara på inbjudningskorten. Som också fick bli stilen för vigselprogrammen, festprogrammen och tackkorten.

Maten blev den som köket erbjöd (och en riktig hit faktiskt).

Bandet ingick nästan i äktenskapet (don't ask) och resten fixade världens bästa tostmadame! Tack hjärtat.

Det enda som inte föll bruden i smaken var den lilla stadens utbud av tårta. Och alla vet ju att ett bröllop utan tårta inte är ett bröllop at all.

Trots idoga varningar om evig äktenskaplig olycka för den som bakar sin egen tårta, bestämdes det just så. Bruden bakar tårtan.

Eller cupcaksen. För alla som nån gång surfat in på Cake Wrecks vet att man inte ska chansa med tårtan. Ever.

Bruden ville däremot, av någon anledning, inte tala om för restaurangchefen att tårtan var egengjord, och refererade därför hela tiden till "Bagaren". "Bagaren" har ritat en skiss över hur tårtan skall sättas ihop".

Japp, Bridezilla varning på det.

"Bagaren" kommer att lämna cupcaksen kvällen före. Och "Bagaren" vill gärna ha tillbaka formarna som cupcaksen fraktas i. Allt till toastmadamens stora förtjustning, där hon satt i samma möte och mycket väl visste vem "Bagaren" var.

Förutom att restaurangpersonalen hade satt ihop tårtställningen fel, eftersom de uppenbarligen inte läst "Bagarens" instruktion, blev det hela någorlunda lyckat.

De båda blev gifta och åt bröllopstårta med stor behållning.

The End.

Här kommer mitt recept på stress-fria, fantastiska bröllopscupcakes.

På anvisningen stod det tydligt att rosetterna skulle rättas till.
Instruktioner är till för att följas! Mvh, Bridezilla.

Bröllopscupcakes med choklad och hallon c:a 15st
150 g smör
2 ½ dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl vetemjöl
2 dl frysta hallon

Sätt ugnen på 175°.
Smält smöret i en lite större kastrull.
Ta kastrullen från värmen. Rör ner socker, kakao och vaniljsocker i kastrullen.
Rör ner ett ägg i taget och till sist mjölet. Rör ner de frysta hallonen. Arbeta snabbt så de inte tinar och separerar alltför mycket.
Klä en muffinsplåt med formar och klicka ut smeten i pappersformar, eller häll den i en spritspåse och spritsa ner den. Jag använde "hårda" formar av wellpapp som klarar ugnsvärme. Det visade sig lyckosamt när det sedan kom till dekoration och transport.

Grädda i mitten av ugnen 12–14 min.

Låt muffinsen svalna helt innan dekoration. De går bra att frysa.

Buttercream & Marshmallow Frosting

250g smör, rumsvarmt
250g florsocker
1 burk (200g) Marshmallow Fluff eller 200g smälta marshmallows
eventuellt 1-2 msk mjölk

Tärna smöret och lägg det i en bunke. Vispa det vitt med en elvisp eller med "flatblandaren" på en köksmaskin.

Sikta i florsockret och mixa till det är väl införlivat med smöret. Häll i marshmallow och vispa allting slätt.

Tycker du frostingen är för "hård", tillsätt en msk mjölk. Det är dock lätt hänt att den istället blir för lös och svår att spritsa, så var försiktig.

Dekorera med sockerblomma.

Foto Marcus Gustafsson marcusgustafsson.blogg.se

Alla Hjärtans lyckokakor

Jag har funderat på om jag ska börja forska.

För er som trodde att forskare var nitiska, teoretiska typer som satt i källaren på Sveriges Lärosäten och studerade femtioelva varianter av dyngbaggar, så har ni säkert rätt. Även min gymnasielärare i biologi gjorde samma sak, fast istället för att nyttja statens lokaler hittade han ett för oss skattebetalare mer kostnadseffektivt sätt.

Sitt eget badrum.

Vi i N3a kunde bara ana hur lyckliga hans fru och dotter var över att han i badkaret förvarade hinkar med fårbajs, ur vilka det utvanns baggar som vi i vår tur fick det stora nöjet att zooma in under skolans bättre begagnade mikroskop.

Mitt forskningsområde skulle dock hålla sig långt bort från djurhagar och istället avhandla någon av de viktiga fakta jag observerat under mitt liv:

-Att datorer aldrig fungerar när jag behöver dem.

-Att det är förknippat med vissa svårigheter att använda klackar över 7 cm i halt väglag.

-Att kläder krymper om man förvarar dem länge i garderoben.

-Att om man av misstag trycker två ggr på enter så publiceras ens tankar på internet innan man har en chans att avgöra om de platsar för att för all evinnerlig framtid valsas runt bland proxyservrar i världens alla hörn. (Eller de 350 hörn av Sverige där de hittills har visats iaf).

Om Forskare vid Lunds Universitet kan få forskningsmedel på ämnet: Rheology of Wheat Flour Doughs at Large Deformations and the Relation to Baking Quality and Physical Structure borde det ju inte vara några problem för mig att få anslag för följande:

Jag har förutom ovanstående iakktagelser nämligen kommit fram till att det med stor sannorlikhet inte finns en, utan fyra kateogorier av kvinnor.

1. Kvinnan som älskar skor.

2. Kvinnan som älskar underkläder.

3. Kvinnan som älskar crémer och smink.

4. Kvinnan som älskar handväskor.

Min avhandling kommer vidare att innehålla följande information:

Skokvinnan har en medfödd oförmåga att säga nej till fotbeklädning av designat slag. Pompadour-, stilett-, kil- och taxklack finns alla representerade i denna dams garderob. Tån kan vara rundad, spetsig eller öppen, skon kan vara hög eller låg och med fördel obekväm. Skodon av typen gympa-, promenad- eller ergonomisk göre sig icke besvär.

Underklädeskvinnan inser vikten av att klä sig snyggt inifrån och ut och äger bara matchande set, gärna i svart eller vitt. I denna kvinnas garderob återfinns inga urtvättade trosor med grånad resår, omatchade behåar från Lindex, eller gud förbjude, granny-panties á la Bridget Jones.

Avseende kvinnan som köper crémer för pengarna så fyller hon sitt badrumsskåp med burkar och flaskor innehållande crémer, serum, oljor och balmer som föryngrar, lyfter och slätar ut. Ögonskugga i säsongens färger trängs jämte mineralpuder och rougeborstar i den välfyllda hyllan.

Handväskeälskaren vill bära sitt collegieblock och läppstift med stil. Väskan matchar outfiten och sinnesstämningen. Den kan vara dyr eller billig, men är alltid originell och uttrycksfull. Namn som Chloé, Hermés och Louis Vuitton är vanligt förekommande i denna kvinnas Google-sökningar.

Jag drar, baserat på gedigen omvärldsanalys, studier av diverse vetenskaplig litteratur (Vouge, Cosmopolitan och In Style för att nämna några) och framförallt mig kvinnliga intuition följande slutsats:

Kvinnotyperna kan förekomma i renodlat format, men förekommer ofta med en dominerande karaktär och drag av de andra. Gemensamt för samtliga typer är att de alla älskar kläder, komplimanger och diamanter.

Om kvinnan besitter lika delar av alla ovanför beskrivna karaktärsdrag bor hon troligen på landet, gillar söta bakverk och har en förkärlek till att skriva osammanhängande haranger på internet.

Testa ovanstående påståenden på en kvinna nära dig. The results will amaze you.

Fortune cookies c:a 40 kakor
Lyckokakor förekommer alltid på amerikanska kinesrestauranger och innehåller små visdomsord att ta med sig i vardagen. Så här i Alla Hjärtanstider kan man baka in en lapp med en gullig hälsning istället. Och doppa i choklad.
Receptet baseras på Systrarna Eisenmans lyckokakor, men har justerats något.

4 äggvitor
2½ dl strösocker
2 dl vetemjöl
½ dl maizena stärkelse
en nypa salt
1 tsk äkta vaniljpulver
75 g smält, avsvalnat smör
2-4 msk vatten
rivet skal av ½ citron och 1 lime

Sätt ugnen på 175 grader.
Ta fram 2 plåtar och smöra dem, alternativt använd silpat-mattor.

Vispa äggvitan till ett hårt skum. Det är viktigt att skålen är helt ren, annars reser sig inte äggvitan.
Tillsätt strösockret och vispa till marängen blir glansig och styva toppar bildas.

Sikta ner mjölet i marängen och tillsätt maizena, vanilj och salt.
Blanda till mjölet är helt införlivat i smeten. Övermixa inte.
Tillsätt smöret och citronskalet och rör om.

Testa att klicka ut 1 msk smet på plåten och forma smeten till tunna och jämna rundlar med baksidan av en sked. Cirkeln skall vara cirka 7 cm i diameter. Om det är svårt att få kakan tunn, testa att tillsätta vatten i smeten. För mycket vatten gör att smeten kan separera på plåten, så var försiktig.

Klicka ut max 3 kakor på en plåt och se till att de har minst 5 cm avstånd från varandra.
Grädda i cirka 6-8 minuter eller tills kanterna börjar få färg.

När du tar ut plåten måste du arbeta snabbt. Vänd kakan upp och ned och lägg ett utklippt meddelande i mitten på kakan. Vik ihop ändarna och böj kakan över kanten på en skål.
Upprepa med de andra kakorna. När kakan svalnar stelnar den, så arbeta så fort du kan.
Låt svalna.

Det är inte helt lätt första gången, så räkna med ett par försök innan allt klaffar.

När kakorna svalnat:
Smält choklad och doppa eller pensla kakan med chokladen. Strö strössel över chokladen. Låt stelna.

Du är söt.

Thailändsk gryta med röd curry

Det är kallt. Som i minus fjortonochenhalvgrad. Brrr. En dag för innemys och raggsockar.

Inte en dag för värmepumpen att bestämma sig för att lägga av.

Herrn i huset: Varför har du hällt ut vatten på golvet i källaren?

Jag: Det har jag inte. Jag har inte ens varit där!!! (Helt sant. Jag är bannlyst från källaren, men det är en annan historia).

Hih: Det är en massa vatten här. Det verkar som om det kommer från värmepumpen.

Jag: Jaha. Är det dåligt? (Glöm nu inte att jag är teknisk idiot).

Hih: Svärordsvärordsvärord. Jag måste åka nu. Du får ringa installatören och se till att de kommer hit.

Med detta lämnas jag åt mitt öde, med en lapp med något obegripligt på.

-Säg det här till reparatören när du ringer så vet de vad som behöver göras, säger mannen och går ut genom dörren.

Jag inser att det är bäst att lyda order, ringer snällt till firman som sålde oss denna fenomenala manick och möts av en telefonsvarare. Vi har öppet mellan 8 och 16 säger en glättig röst.

Jaha. Klockan är bara 7.15.

Jag väntar lite och slår under tiden på datorn. Inget internet.

Jag drar ut sladden. Sätter i den igen. Trycker på datorns alla knappar. Skruvar lite på rattarna på modemet. Ger upp och ringer maken. Han suckar.

Jag ringer reparationsfirman igen. Telefonsvarare. Nu är ju klockan över 8?!???!

Väntar några minuter. Ringer igen. Fortfarande samma glättiga röst som säger att jag ringt när de har stängt. Har jag inte. Jäkla kärring.

Inser att goda råd är dyra. Det är fredag. Det är fjortonochenhalvminus. Ingen pump betyder ingen värme. För reparatören betyder fredag med stor sannorlikhet sluta tidigt. Och inte reparera pumpar i hus på vischan.

Googlar företagets hemsida på mobilen. Hittar inget journummer. Inte heller något mobilnummer.

Suck. Hittar en lista på namn på dem som jobbar på Firman.

Skriver snabbt ner dem och ringer 118 118.

Jag: Hej. Jag skulle vilja ha numret till följande personer i Varberg....

Den snälla damen på andra sidan ger mig numren till personerna jag angett.

Jag ringer det första.

Jag: Hej. Jobbar du möjligtvis på Firman??

Nix. Inte ge upp.

Jag testar nästa nummer och får napp. Jag förklarar historien och får till svar att jag ska ringa kontoret.

STOPP!!! Ropar jag och förklarar att kontoristen inte behagat stänga av telefonsvararen idag. Nä, hon är sjuk, svarar mannen. Duh.

Resten av historien innebär en massa leriga skoavtryck i källaren, uppläsning av obegripliga tekniska ord från en lapp och en dyr räkning.

Men nu har vi en fungerande värmepump igen. Hurra. Och internet. Jag skruvade visst inte på rätt knappar.

Om du också fryser kan du testa att värma dig med lite thaimat. Busenkelt och lika gott som på charterresan.

Ingredienser. Jag är inte sponsrad av ett visst märke,
 även om det kan se så ut.

Thailändsk Rödcurrygryta 6 port

2 kycklingfiléer eller 1 liten fläskfilé eller 300g lövbiff eller 1 pkt tofu eller en påse quornbitar

2 burkar kokosmjölk

1 burk röd currypasta

fisksås

1 röd lök

3 morötter

75g sockerärter

ev andra grönsaker som broccoli, haricot verts etc.

ev.

Holy basil/Kapraw paste

citrongräs

chili flakes

Kokt jasminris

Börja med att steka kycklingfiléerna hela. När de är genomstekta, lägg dem på en skärbräda och låt svalna. Använder du fläskfilé, stek den hel och skiva sedan tunt. Lövbiff steks strimlad. Köttet drar åt sig såsen mycket bättre om man gör på detta sätt istället för att steka köttet redan strimlat.
Använder du tofu eller quorn steker du det lätt. Quorn behöver vätska för att bli saftig. Använd isf all kokosmjölk (se nedan).

Skala morötterna och skär dem i små stavar. Skiva rödlöken. Blanchera sockerärterna (dvs släng ner dem i kokande vatten ett par minuter till de får en starkt grön färg. Häll dem i ett durkslag och spola genast med kallt vatten. Ärterna blir krispiga och vackert gröna). Ansa ändarna på ärterna och skär dem mitt itu på längden.

Tillred övriga grönsaker om du vill ha något annat i.

Häll i 1-2msk rapsolja i en stekpanna och sätt den på hög värme. Rör ner currypasta (börja med 2 msk)  och låt den fräsa någon minut. När man fräser pastan utvecklas smaken bättre. Jag använder nästan hela burken, men då blir det ganska mycket smak.

Häll i en burk kokosmjölk. Om man inte skakar burken delar sig mjölken i "fet" och en "vattnig" del. Häll i den "feta" delen av burk nr 2. Avvakta med "vattnet" och använd det senare om curryn blir för stark.

Rör ihop ordentligt. Lägg i morotsstavar och småputtra till moroten mjuknat något. Tillsätt rödlök och eventuellt andra grönsaker.

Smaka av med fisksås. Börja med ½ matsked och ta mer efter smak. Tillsätt ev. mer currypasta. Lägg i 2 bitar citrongräs (färsk eller konserverad) om du vill.

Smaka igen. Vill du ha starkare curry, tillsätt Kapraw paste och/eller chili flakes. Använd mer currypasta eller resterande cocosmjölk beroende på smak och preferens.

Tillsätt sockerärter strax före servering.

Servera kokt jasminris till.

Servera och dröm om varmare breddgrader

 Grytan passar utmärkt i lunchlådan och håller sig bra i frysen.