Kycklingsallad med currydressing

Alla har vi saker som gör oss upprörda. Stora som små. Om vi undantar riktiga tråkigheter som krig, miljöförstöring och orättvisor (som vi alla borde uppröras över) finns det kvar en massa små, ganska obetydliga men ack så irriterande saker som kan orsaka oss irritation.
En sån sak är grammatik. Hans eller honoms. Honsesas och dommas. Listan på felaktigt använda subjektiva, objektiva eller bara felaktiga pronomen kan bli oändlig. Men den är, iallafall för mig, alltid en källa till irritation. I blame my mother. Som är fröken i skolan.

Att självpåtaget upplysa andra om att de sov under skolans svenskalektioner är inte alltid den mest förlåtande av egenskaper. Oftast har det i efterhand visat sig (mycket) bättre att hålla truten än att påpeka andras verbala tillkortakommanden.
Exempelvis när jag i en diskussion med någon får höra att jag är "ostabil". Hellre instabil än obildad svarar jag. Kanske inte det smartaste jag kunde kläckt ur mig, men välförtjänt av motparten det vill jag med bestämdhet poängtera. Men två år och ett nytt jobb senare är jag ganska glad ändå. ;)


En annan sak jag omedvetet reagerar på är när ord som borde stå brevid varandra inte gör det, utan har mellan slag. Pun intended. Efter fyra år på amerikanskt universitet, där språket faktiskt tarvar mellanrum sig emellan, har jag ännu inte lyckats uppnå den nivå av anglifiering som många andra i vårt avlånga land nått, iallafall avseende särskrivningar.
(Att jag själv däremot har ett stort problem med att försvenska varenda engelskt ord skulle man också kunna tänka sig skapar viss irritation hos andra, men det får vi ta en annan gång).


Särskrivningar blir ju, när man kommit över den initiala känslan av "Hallå? Vad menar du egentligen?? vara ganska fyndiga. Före jul kunde vi till exempel i den lokala mataffären köpa en skum tomte. Undrar om den var kriminell? Kanske uppförde den sig skumt för att skylten vid ingången visade bilder på de anställda med rubriken "Vår Kassa Personal". Bättre då med kiosken i stan som i somras sålde kul glass. De hade iallafall roligt på jobbet, kassa eller ej.

Något som inte är kasst, utan enkelt och gott, är kycklingsallad. Passar toppenbra efter en sen revy-repetition (vilket är vad jag ägnat mig åt den senaste tiden, om nån undrar var jag tagit vägen).
Går att förbereda och är sen bara att slänga ihop.

Kycklingssallad 2 port

2 stekta kycklingfiléer eller en halv grillad kyckling
4 skivor bacon
sallad av valfri sort
krutonger

En, flera eller alla nedanstående förslag:
körsbärstomater
gurka
majs
avocado
paprika
champinjon
konserverade mandarinklyftor
rädisor

Currydressing
1dl creme-fraiche
2 msk Hellmans mayonnaise (eller 1 msk annan "svensk" majonnäs)
2 tsk currypulver
en nypa örtsalt

Brödkrutonger
Bröd, gärna "gammalt"
olivolja
riven parmesanost
örtsalt
vitlökspulver

Blanda ingredienserna till dressingen och ställ in i kylen. Bäst blir dressingen om den görs dagen innan.

Skiva brödet och skär det i tärningar. Lägg brödet i en ugnsfast form och ringhla över olivolja. Strö över parmesan, örtsalt och vitlökspulver. "Torka" i ugn på 125 grader i c:a 20 min.

Stek kycklingfilén och låt den svalna. Skär i tunna skivor. Stek bacon och smula det i bitar.
Skär upp grönsakerna och arrangera allt på en tallrik.
Strö krutonger och bacon över. Servera med dressing.

American Pancakes

Semester. De två veckor när svenskarna verkligen ska "leva livet". På våra drömmars semester är vi alla smala, solbrända och dricker rosé i solnedgången på en genuin taverna som inga andra turister hittat till.

Vi må ha sparat och gnetat och småbråkat med varandra hela vintern, men NU, nu ska allt bli bra igen.

Världsrekordsförsök på en strand på Lanzarote.

Så det är väl inte så konstigt att flygvärdinnan får sig en utskällning när dimma i Malaga hindrar planet från att lyfta. Regnar det så är det väl inte mer än rätt att hotelreceptionisten får ta ansvar och om lokalbefolkningens engelska inte motsvarar förväntningarna så får väl reseledaren stå ut med att resenären klagar. Du har ju faktiskt betalat för något annat och vill ha det. NU. Por favor.

För reseledaren har ju både sökt jobbet och betalat 14 500kr och 10 dagar av sitt liv för att gå kursen som lovade:

-arbete i strålande sol

-utmaningar

-arbete med människor

-minnen för livet

Och arbetet innebär absolut allt detta. Men man måste också läsa det finstilta:

-Den illasittande uniformen i polyester och klackskorna är det krav på att du bär närhelst gästerna kan se dig, även om det är 37 grader varmt. (Men nog strålar solen alltid).

-Termen "reseledare" är egentligen en finare omskrivning av "idiot", åtminstone i munnen på resenärer som inte är nöjda med utsikten/temperaturen i poolen/maten i restaurangen. (Arbete med människor at its finest).

-Det kommer att vara ditt fel, och ditt ansvar, att lösa att den fulla 18-åringen har supit bort pengarna, visakortet OCH passet, för annars kommer han ALDRIG att åka med ditt bolag igen. Minsann. (Om det inte är en utmaning att behålla lugnet i denna situation så säg).

-Bamse är bara världens starkaste björn i teorin. I praktiken är han en otymplig plyschoverall med gigantiskt huvud där axelställningen för länge sedan har lossnat, vilket resulterar i nackspärr för alla som bär den. Du kan glömma att torka bort hårstrån ur ögonen eller klia dig på näsan. Ett gigantiskt björnhuvud hindrar dig. Facket har regler för hur länge de anställda får ha på sig denna tortyruniform, men det memot gick aldrig fram till platschefen. Och förresten är det ett större problem att Bamse inte får slå barn. För tro mig, barn slår Bamse. Som skyddad endast av sagda plysch-kostym får utstå bårde sparkar och slag från illasinnade monster (otherwise known as svenska dagisbarn). Bamse kan bara stå där, vifta lite försiktigt med armarna och hoppas på att ungjävlarna ska tröttna och hoppa i poolen istället. Garanterat ett minne för livet.

Miss Bamba efter att snälla barn låtit henne bada.

Amerikanska Pancakes är perfekt söndags-frukostmat. Enkelt, gott och kan varieras i all oändlighet. Testa med hallon, blåbär, vanilj eller chocolate chips i smeten.

American Pancakes c:a 12 st

2½ dl vetemjöl special

2 tsk bakpulver

½ tsk salt

2 msk strösocker

1 ägg

2½ dl mjölk

Mät upp mjöl, bakpulver salt och socker i en bunke. Vispa ingredienserna så alla klumpar försvinner. Rör i ägget och sedan mjölken. Vispa bara så att smeten går ihop.

Sätt en teflonpanna på medelhög värme och klicka i lite smör.

Jag brukar göra ganska små pannkakor, c:a 7-9 cm i diameter, då får det plats 3 pannkakor i pannan samtidigt. Häll försiktigt ner smeten i tre rundlar. Stek försiktigt till små bubblor bildas på pannkakans ovansida. Då är det dags att vända pannkakan. Stek färdigt på andra sidan.

Lägg upp på fat, pudra florsocker över och servera genast med Maple Syrup eller grädde och färska bär.

American Pancakes på en härlig sommardag.

Pasta med baconröra

Året är 1986.

En pappa och två väldigt kräsna döttrar håller som bäst på att stänga sommarhuset för vintern. Eller pappan packar, flyttar in och stänger till medan barnen ritar lite förstrött och med jämna mellanrum ropar -Paaaaaaaaaaaaaaapaaaaaaa!! Vi är huuuuuuuuuuungriga!!!

Den stressade pappan tittar i kylskåpet och hittar ett övergivet paket bacon och en burk creme fraiche som passerade bäst-före-datum för några dagar sedan. I skafferiet står ett övergivet paket pastafjärilar.

När ungarna är hungriga är goda råd dyra, tänker pappan och konstruerar en pastarätt bestående av ingredienserna ovan.

När maten är klar deklamerar den  äldsta dottern surt; -det där tänker inte jag äta. Det är ÄCKLIGT!!

Den yngre vill bara ha mamma Scans köttbullar.

Nånstans därefter tar nog kurret i magen överhanden och ytterst motvilligt kommer erkännandet. Pappa, det var inte gott, men jag vill nog ha mer ändå...

Efter denna händelse bjöds det alltid på "pappas baconröra med fjärilar" när äldsta dottern firade födelsedag.

Som det kan bli ibland.

Pappas baconröra är ingen bantarmat. Men den är god och den funkar på kvällar när magarna kurrar, kylen gapar tom och hon som brukar laga mat har repat med revyn i sisådär 4 timmar. Efter jobbet.

Men snälla lova mig en sak innan ni lagar. Köp inte danskt bacon i vaccumförpackning. Gå till din charkuterist/slaktare och köp riktigt bacon.

 I riktigt papper.

Från en svensk gris.

Tack.

Pasta med baconröra 2 port

c:a 8 skivor bacon

1 burk lättcreme-fraiche

en skvätt mjölk

pasta av valfritt slag

svartpeppar

salt

Koka pastan. Klipp ner baconet i bitar i en stekpanna och stek knaprigt. Om det blir mycket fett i pannan, ta bort pannan från värmen och låt lite hushållspapper suga upp överflödet.

Sänk värmen och smält ner creme-fraichen. Låt den bubbla och bli lätt, lätt "brun". Tillsätt en skvätt mjölk för att göra såsen lite tunnare. Krydda med färskmald svartpeppar. I pappas tycke ska det vara så mycket att ingen annan smak känns. Men så mycket behöver inte du ta. Smaka och salta eventuellt. Men det brukar inte behövas.

Servera genast.

 

Chocolate Chip Cookies

Chocolate Chip Cookies

Fyll i efter mig: I am a .....

För min del är det löjligt enkelt. I am a DRAMA QUEEN. Japp.
Jag har till och med ett "spoon award*" som säger så.

Om jag gått på amerikansk High School hade jag definitivt blivit utsedd till "Most likely to be a Drama Queen".
Men eftersom jag gick i vanlig småstadstråkig kommunal högstadieskola istället fanns det inte möjlighet att erövra sådana troféer. Vi fick hålla tillgodo med stipendier istället. Stipendier av den icke-monetära sorten. Jag fick ett sånt. En psambok. För vad minns jag inte, mer än att jag var löjligt avundsjuk på Anna, som fick ett presentkort på bokhandeln för Årets Bästa Uppsats.

Jag hade visserligen skrivit en urdålig uppsats. Om Andra Världskriget. Och en tysk soldat som blev kär i en engelsk flicka. Var de skulle ha träffats vet jag inte och historien hade inte en enda vettig poäng. Den var så dålig att jag fortfarande skäms för den, och följdaktligen vann den inga priser. Men avundsjuk var jag iallafall.

Åter till ämnet. Om man är en äkta Drama Queen är hela livet en teater. En ganska överdriven pjäs där drottningen alltid själv är i centrum. Är hon inte det hittar hon ett sätt att vara det. På mer eller mindre sofistikerat vis.


Ganska sofistikerade sätt att få folk att prata om dig:
- Besök din lokala ICA Nära för första gången, iklädd dräkt och högklackat. Utbrist -Ingen fara, jag flyttar dom fem miljonerna imorgon, Ulf. Med en levande person i andra änden av luren.

-Åk till samhällets motsvarighet till "Fästningsgympan" i din cabriolet med suffletten nedfälld. För extra effekt, var någon minut sen och parkera precis jämte gräsmattan.

-Gå på cirkus. Bli utvald av cirkusdirektören att delta i ett nummer. Förstör numret genom att av misstag få akrobatens toupé att fastna i dina jeans och bli jagad ur manegen av en mycket liten och mycket arg filipinsk man.

-Starta en revy & skicka pressmeddelande till halva Västsverige.


Rätt oproffsiga, men ändå lyckosamma sätt att få uppmärksamhet:

- Gå med bestämda steg. Du vill ju att folk ska veta när du är i antågande.

- Prata högt. Ingen tar notis om en tystlåten person.

- Brist omotiverat ut i sång i offentliga miljöer.

- Spill nåt. På någon annan. Och gör en grej av det.

- If all else fails: Hyr "Legally Blonde" på DVD och träna in momentet "Bend & Snap". Garanterad attention getter.

Eller bjud på kakor.


It will get you noticed. 
In a good way.


*Spoon Award: Pris som delas ut till medlemmar i exempelvis en ensemble för något som utmärker dem som person.

Chocolate Chip Cookies c:a 15st

125g smör
1 ½ dl ljust muscovado socker
½ dl strösocker
1 tsk äkta vaniljpulver
2 ägg
½ tsk bikarbonat
1 krm salt
3 dl vetemjöl
1½ dl chocolate chips mörka och/eller vita

Vispa smör, socker och vanilj pösigt. Tilsätt äggen, ett i taget och vispa försiktigt. Blanda bikarbonat, salt och mjöl och vänd försiktigt ner det i smeten. Rör sist mer chokladen.

Rulla degen till tryffelstora runda bollar eller spritsa ut dem genom att fylla en plastpåse med deg och klippa av ett 1½ cm brett hål i ena hörnet.

Grädda i 175 grader i c:a 10 minuter till kakorna fått fin färg och form. Låt svalna på galler.