Stämpla på blockljus

Stämpla på blockljus

Jag ser dåligt. Det har jag nog alltid gjort.

När jag i femte klass fick gå till skolsköterskan för att titta på bokstavstavlan insåg hon snabbt att jag i-princip-inte-såg-nånting.

-Men hur ser du vad fröken skriver på tavlan, lilla vän? Frågade skolsyster bekymrat.

Jag hade ingen fröken, utan magister Sigurd (som såg ut som en snäll getabock) och att man faktiskt skulle behöva läsa det han skrivit på tavlan hade aldrig slagit mig in. Han sa ju alltid vad han skrev. Så det var ju bara att lyssna!

Sen fick jag snällt åka till stan och välja ut ett par glasögon. Valet föll på ett par i guldmetall, i en form av uppochnervända trianglar med rundade hörn, typ. Färgen var ljusblå, med små färgskvätt av lila.

Oerhört snyggt. Året var 1990.

När jag gick till skolan nästa dag kom jag försent. Och jag kom aldrig försent. Men jag hade fastnat på vägen och var helt fascinerad. Av träd. Och att träd inte såg ut som på barnteckningar. Ja en grön fluffig cirkel med ett brunt streck längst ner. Träden hade blad. I olika nyanser. Som man kunde urskilja.

Synen, och synen, var fantastisk.

När den initiala glädjen över att kunna se saker hade lagt sig, hatade jag mina glasögon.

Med glasögon är du per automatik töntig. Du ser inget i simhallen. Vem vill gå på högstadiedisco i glasögon? Eller till stranden? Utan solglasögon, men väl med ett par glajjor fastnaglade på näsan.

I många år hatade jag mina glasögon. De var i vägen och var obeskrivligt töntiga. Särskilt när min kära pappa kom på den briljanta idén att beställa glasögon som automatiskt färgades mörka i solljus till mig.

Det innebar alltid att jag såg ut som om jag hade vanliga glasögon med caféglas på mig inomhus. Minus coolhetsfaktorn. Och det faktum att det var tio år före dess caféglas ens var uppfunna.

Att vara före sin tid är aldrig coolt.

När läger-fröken första dagen på sommarkollot frågade om jag var synskadad var måttet rågat.

Snart efter den händelsen såg dessa glasögon evigt mörker. Utan en endaste strimma soljus.

Allteftersom åren gått har jag tänkt allt mindre på mitt synfel. Andra saker har tagit fokus. Som att håret ändrar färg. Mystiska horisontella ränder i pannan. Andra, ännu mer mystiska ränder i mungiporna. Att klädrena krymper varje gång de hängs in i garderoben.

Och under det kalla, hårda ljuset av badrumsbelysningen är jag plötsligt glad för mitt synfel. Jag slipper ju se skiten. Och syns det inte, finns det inte. Det vet ju alla.

Nåt som garanterat lyser upp både din egen och andras vardag, åtminstone litegrann är ljus. Särskilt ljus som du själv har dekorerat. Här kommer ett litet tips på hur man själv kan ”stämpla” fina motiv på blockljus.

Stämpla på blockljus

Du behöver:

Blockljus av god kvalitet (IKEAs fungerar väldigt bra)

Vitt silkespapper

Stämpeldyna i valfri färg (jag använder Versa Color som kan köpas i hobbyaffärer, och som inte flyter ut när man stämplar på silkespappret)

Scrapbookingstämpel (antingen en som är monterad på träkloss, eller som här, en EZ-monterad stämpel som man fäster på en akrylkloss)

Papperssax

Värmepistol för embossing (finns i hobbyaffären. Det går inte med vanlig hårtork tyvärr)

Bakplåtspapper

Lägg silkespappret på ett plant underlag. Färga in stämpeln med stämpeldynan. Gör ett provtryck på vanligt papper några gånger för att se hur trycket blir.

Stämpla sedan på silkespappret. Klipp ut motivet. Lämna c:a 2mm runt om.

Placera motivet på ljuset. Lägg bakplåtspappret runt hela ljuset och ta ett stadigt tag i det på "baksidan" av ljuset. Detta fyller två syften. Dels att du håller motivet på plats, och dels att du slipper bränna dig på värmen från värmepistolen.

Med ett fast tag i bakplåtspappret, värm försiktigt in silkespappret i ljuset. Var försiktig. Värmer du för mycket smälter ljuset och det blir fula märken. Se hela tiden till att bakplåtspappret ligger helt slätt mot ljuset.

Ta bort bakplåtspappret och se om silkespappret ser ut att helt ha "smält in" i ljuset. Lägg på bakplåtspappret igen och värm på de ställen där du fortfarande kan se silkespappret.

Klart.

Det är väldigt enkelt, men det tar några gånger innan man har fått in tekniken, så misströsta inte om det inte blir perfekt första gången. Jag har tränat en del ;)