Drömtårtebakelse med chokladglasyr

Drömtårtebakelse med chokladglasyr

Vi bor i ett litet hus.

Hade jag inte vetat bättre (och en gång bott i en amerikansk lägenhet stor som ett frimärke) hade jag angett det till storleken av Hattstugan. Max.

En mäklare hade angivit storleken till "trivsamt och mysigt hus i vackra omgivningar". Vilket är kod för pytteliten sommarstuga. För två. Helt utan prylar.

Tyvärr är det så att det här vinterbonade torpet huset består av prylar och ting allena. Som förökar sig. Och tar över alla utrymmen. Moahhhharrrr.

Säger prylarna.

Inte jag.

Egentligen (eller som jag såg i ett större internetforum häromdan - igenklien -) har vi plats.
Det vill säga i teorin. Där teorin säger att två personer ska klara av att härbergera sig på 142 kvadrat.

Men då har de alltså inte tagit hänsyn till gitarrerna. Som behöver ett eget rum. Och plats i vardagsrummet. Och lite i hallen. Obvioulsy.

Det kan funka.

Ett rum får vi sova i.

Ett rum vigs åt instrumenten. Och lödbänken. Glöm inte lödbänken. Tänk vilken nytta du har haft av den!!! Kommer du ihåg den där gången 2007 när den där sladd-grejen till den där lampan som du gillade gick sönder? Ja just det. Utan lödbänken hade jag inte kunnat fixa den. Sådetså. Säger herrn-i-huset. Om man vågar andas något om att lödbänken kanske borde ge plats åt något annat. Vilket man inte gör.
För trots att lampan för länge sedan har förpassats till återvinningscontainern för elektronikskrot så om vi skiter i att reparera och istället investerar slipper vi lödbänken, älskling, så har vi ju exemplet kvar.

Det sista rummet rymmer en gästsäng. Och mina scrapsaker. Samt alla sparade bröllopsgrejer.
Ja, för man behöver 245 ihopsamlade överblivna vigselprogram, menyer och festprogram. It's a given.
Och solkiga placeringskort, servetter, rosenblad och organzaband. Samt vita bomullshandskar, Pippi-dockor och fjäderpennor från möhippan. Naturally.

Alla grejor, var och en på sin plats, lives together in perfect harmony.

Till den dagen balansen rubbas.

Jag pratar det ultimata kaoset. Breaking the status quo. Upproret. Frigörelsen. Då allt ska förändras.

Det fruktade.

Bygglov - Hattstugan edition.

Det är precis som musical chairs. Att byta plats på alla grejor. Måla om. Fräscha upp.
Det som i samklang existerade i vårt s.k gästrum (i.e skräprum med säng) ska ut.
För jag har, efter sju svåra år (quite literally) fått någon att gå med på att måla om.

Det kan till synes vara ett litet steg för människan, men är i själva verket ett stoooooort steg för herrn-i-huset.
För han har ju tapetserat rummet. 2004. Med röda tapeter med kinesiska tecken på. Och en bård längst upp.
Som är ursnygg. Sa ingen. Nånsin.

Men nu ska det bli andra bullar. Gästsängen ska väck. Väggarna ska bli sobert vita. Hurra.
Och hur svårt är det egentligen att måla? Jag har ju trots allt målat naglarna större delen av mitt liv. Piece of cake.

Dra en roller lite fram och tillbaka och se den magiska förändringen.
Jag drar på mig piffiga målarkläder i form av leggings med hål, (det är inte klokt hur många leggings med hål som fortfarande bor i min strumpbyxelåda) och linne med snobben.
Man kan fortfarande vara moderiktig även om man är hantverkare.

Jag laddar genom att ta målarburken, bryter en nagel när jag försöker få upp locket, svär högjutt och ska just doppa penseln i färgen när H-i-h skriker lugnt säger till mig; vad gör du nu????

Målar. Säger jag oförstående och vänder snobben-sidan av linnet mot honom som för att demonstrera att man inte får tillrättavisa personer som ska utföra hantverk.

Du tror väl inte att du bara kan börja sådar? Säger han.

Jo det tror jag, men tydligen är det fel, så det vill jag inte säga.
Så jag säger hrumpfnja. Och ler snällt.

H-i-h kastar sig raskt in i att ge tydliga instruktioner.

Först ska vi slipa och spackla, och tejpa och......så fortsätter det i all oändlighet medan jag nickar frånvarande och studerar min trasiga nagel. Kan man kanske rädda den om man sätter en liten pärla där?

Så då kan du börja då, hör jag en röst säga långt borta.

Jag vaknar till igen. Vaddåsadu? Vad ska jag göra? Jag vill ju mest gå runt och finmåla lite på en list. Helst i ståhöjd.

Men tji, där fick jag. Efter hårda tag med målartvätt, sandpapper, grundfärg och femtiotretton lager färg är rummet vitt och fint. Om man undantar den något flammiga kulören på väggen. Det är ju en jättestor vägg. Man kan ju inte räkna med att det ska vara jämt precis överallt. Och kanske lite färg som runnit, och stelnat, på listerna. Men det märker man inte. Om man inte tittar jättenoga. Och det är det väl ingen som gör. Eller hur?

Och jag är arg. Och trött. Och sur. På H-i-h, men det kan jag ju inte gärna säga när det var jag som ville måla om. Fast det är jag ändå.

Jag har vit färg i håret. På tårna. Tillochmed på baksidan av låren. Innanför kläderna. Och leggingsen har antagit ett svartvitt leopardmönster som hade sålt som smör i småstadens butique för damer 50+.

Jag ropar glatt på H-i-h att jag är fääääääääääääärdig! Och väntar förväntansfullt på alla lovord över hur duktig jag har varit.

Men H-i-h har fått det hela om bakfoten. Jag ser inga glädjetårar. (Hallå vi leker Bygglov här. Det kan man inte göra utan att någon gråter på slutet.) Ut ur H-i-h:s vidöppna mun kommer inte lovsång utan klagosång.
På små futtiga detaljer. Som en flammig vägg. Och lister där färgen runnit.

H-i-h suckar matt och säger att det var det här han visste skulle hända och att det var därför han inte ville måla om, för han får göra jobbet dubbelt och varför jag aldrig anstränger mig och..... jag zoonar ut och studerar mina naglar.
Som alla är brutna, skavda eller fulla med hack.

Så då är vi lika iallafall. H-i-h får måla om väggarna i rummet. Och jag får fila, tvätta och måla naglarna. Med många många lager för att få ordning på dem igen.

Och det är också jobbigt. Så jobbigt att jag är värd en bakelse. Med både glasyr och smörkräm.
För det får de iallafall inte i Bygglov.

Drömtårtebakelse med chokladglasyr

3 ägg
1 ½dl strösocker
5 msk potatismjöl
1 msk vetemjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 250 grader. Täck en plåt med bakplåtspapper. Smöra plåten under pappret så fäster det helt plant utan bubblor.
Vispa ägg och socker pösigt. Sikta ner potatismjöl, vetemjöl, kakao och bakpulver i äggvispet. Vänd försiktigt så mjölet fördelas jämt. Bred smeten i ett jämt lager i långpannan.
Grädda mitt i ugnen i c:a 5 minuter.
Lägg ett bakplåtspapper på köksbängen och strö ett tunt lager strösocker på det. Stjälp upp kakan ovanpå pappret och dra av det papper som kakan gräddats på. Om det är svårt att få loss kan du pensla det med lite vatten innan du drar.
Låt kakan svalna helt och dela den sedan på mitten.

Smörkräm

100g rumsvarmt smör
2 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker

Vispa eller rör fettet smidigt. Blanda ner sockret och vispa det till en slät kräm.

Montering

Bred smörkrämen jämt (här kan man inte slarva som med målarfärg ;) över en av bottnarna
Lägg den andra bottnen ovanpå. Tryck försiktigt över hela kakan.
Skär kakan antingen i fyrkanter eller stansa ut med valfri form. Jag använde ett pepparkaksmått med hjärtform. Det är lite trixigt att trycka formen i en så hög kaka, men det går med lite tålamod.
Lägg bakelserna på en tallrik och ställ in i frysen.

Glasyr

1 paket florsocker med chokladsmak
några teskedar vatten

Rör ut florsocker med en tsk vatten i taget till den har nått en trögflytande konsistens. Var försiktig med vattnet, blir det för mycket stelnar inte glasyren.

Lägg ett galler över en djup tallrik. Jag använde det galler jag har till chokladpraliner, men det går bra med ett ugnsgaller också. Ta ut bakelserna ur frysen och lägg en på gallret.
Skeda försiktigt glasyr över hela kakan. Du kan behöva "hjälpa till" med en sked på sidorna.
Ställ över kakan på ett annat galler att stelna. Dekorera eventuellt med strössel.

Om glasyren tar slut, använd den som samlats upp i fatet under gallret.

Servera och imponera.

Drömtårtebakelse

Godisfyllda chokladägg i kartong

Godisfyllda chokladägg

Det här med presenter.

Ja, de som på engelska kallas hostess gifts och som man pliktskyldigast tar med sig när man ska bort på middag.
Den oförberedde dammar av en flaska vin från hyllan, den snåle kör inom ICA och plockar med sig en halvvissen bunt tulpaner. Den perfekta gästen (som till exempel min vän A) har alltid något lagom stort, lagom  dyrt men fantastiskt genomtänkt som värdinnan (jag) alltid har velat ha, jag har bara inte vetat om det förrän nu.

Jag själv, som i detta fall får beskrivas som den pysseltokiga, ska alltid ha med mig nåt originellt. För det ska man ju. Tror jag. Alltid. I flera dagar före eventet går jag runt och skissar på olika "käcka presenter" såsom personligt stämplade ljus, egentillverkade praliner i ask, flädersaft, sylt, inlagd vad-som-helst-från-trädgården eller smaksatt olja. Som jag gjort själv.

För det faller mig sällan in att folk inte vill ha mitt hemmagjorda krafs. Oavsett hur mycket själ det ligger bakom. Förrän jag står där med sagda påse full av hemgjort pynt och tokångrar att jag inte tog med vin. Eller blommor. Eller ännu bättre. Båda.

Imorgon är det förutom Jesu lidande och mitt årliga åtagande att skrämma små barn (jag menar ge dem godis) utklädd till häxa i en skog vid en 4H gård även en sån dag. När vi blivit bortbjudna. Dessutom till trevliga människor som vi inte känner så väl.

Så min vana trogen har jag tänkt. Och tänkt. Och idag skred jag till verket. Denna gång har jag till och med tänkt lite äggstra. (Jätteroligt. Jag vet).

Och det var inte förrän shit om jag skriver fyra timmar här kommer INGEN att vilja göra om samma sak så jag menar, tre, en timme senare och allt var klart jag kom på det jag alltid kommer på när jag pysslat klart.
Folk vill inte ha hemgjort skräp. Och nu har alla affärer stängt så nån burk med Kusmi te kommer av mig inte levereras denna gång. Heller.

Hoppas att värdparet är väluppfostrade. Att de tänker på att Jesus hade det värre en de. Och gillar godis. I ägg.

Glad Påsk!

Godisfyllda chokladägg i kartong

6 ägg i kartong
150g mjölkchoklad
150g vit choklad
marshmallows
valfritt smågodis (så små som möjligt)

sax
papper
band
färgad halm (valfritt)

Använd en syl eller en vass sax och hacka försiktigt ett litet hål i botten på ett av äggen.
Använd saxen och klipp ett hål stort som en tioöring utan att resten av skalet spricker. (För er som är för unga för tioöringar var de c:a 1cm i diameter).

Töm ut ägget i en liten skål. Jag tömde ut äggen två och två, och använde dem att baka cupcakes med.
Spola skalet försiktigt med vatten och ställ med hålet nedåt på en handduk att torka.

När de stått c:a 15min kan du blåsa dem torra på insidan med hjälp av en hårfön.

Upprepa med samtliga ägg.

Hacka mjölkchokladen och smält den försiktigt över vattenbad.
Ta fram sex äggkoppar, eller snapsglas och ställ äggskalen med hålet upp i dem.
Häll försiktigt ner c:a tre teskedar mjölkchoklad i ett av äggskalen och låt chokladen täcka hela insidan av skalet.
Ställ sedan ner det i äggkoppen och ställ in i kylskåpet.

Ta bort eventuell spilld choklad med lätt fuktad trasa, men se till att inget vatten kommer in i ägget.

När chokladen i ägget har stelnat helt och hållet (c:a 30min till en timme i kylskåpet beroende på hur tjockt lagret är) kan du smälta den vita chokladen.
Upprepa med vit choklad på samma sätt. Här är det viktigt att arbeta snabbt så att den vita chokladen inte smälter mjölkchokladen. Ställ in äggen i kylskåpet igen.

När de är helt stelnade är de klara att fyllas. Fyll äggen med valfritt godis, stäng hålet med en bit marshmallow och sätt ner dem i äggkartongen.

Dekorera kartongen på valfritt sätt och knyt ett band runt.

Jag klippte ut ett papper i samma storlek som etiketten på äggkartongen och dekorerade med färgad halm.

När det är dags att äta äggen, knäck dem som vanligt, skala bort äggskalet och picka i dig innehållet.

Stämpla på blockljus

Stämpla på blockljus

Jag ser dåligt. Det har jag nog alltid gjort.

När jag i femte klass fick gå till skolsköterskan för att titta på bokstavstavlan insåg hon snabbt att jag i-princip-inte-såg-nånting.

-Men hur ser du vad fröken skriver på tavlan, lilla vän? Frågade skolsyster bekymrat.

Jag hade ingen fröken, utan magister Sigurd (som såg ut som en snäll getabock) och att man faktiskt skulle behöva läsa det han skrivit på tavlan hade aldrig slagit mig in. Han sa ju alltid vad han skrev. Så det var ju bara att lyssna!

Sen fick jag snällt åka till stan och välja ut ett par glasögon. Valet föll på ett par i guldmetall, i en form av uppochnervända trianglar med rundade hörn, typ. Färgen var ljusblå, med små färgskvätt av lila.

Oerhört snyggt. Året var 1990.

När jag gick till skolan nästa dag kom jag försent. Och jag kom aldrig försent. Men jag hade fastnat på vägen och var helt fascinerad. Av träd. Och att träd inte såg ut som på barnteckningar. Ja en grön fluffig cirkel med ett brunt streck längst ner. Träden hade blad. I olika nyanser. Som man kunde urskilja.

Synen, och synen, var fantastisk.

När den initiala glädjen över att kunna se saker hade lagt sig, hatade jag mina glasögon.

Med glasögon är du per automatik töntig. Du ser inget i simhallen. Vem vill gå på högstadiedisco i glasögon? Eller till stranden? Utan solglasögon, men väl med ett par glajjor fastnaglade på näsan.

I många år hatade jag mina glasögon. De var i vägen och var obeskrivligt töntiga. Särskilt när min kära pappa kom på den briljanta idén att beställa glasögon som automatiskt färgades mörka i solljus till mig.

Det innebar alltid att jag såg ut som om jag hade vanliga glasögon med caféglas på mig inomhus. Minus coolhetsfaktorn. Och det faktum att det var tio år före dess caféglas ens var uppfunna.

Att vara före sin tid är aldrig coolt.

När läger-fröken första dagen på sommarkollot frågade om jag var synskadad var måttet rågat.

Snart efter den händelsen såg dessa glasögon evigt mörker. Utan en endaste strimma soljus.

Allteftersom åren gått har jag tänkt allt mindre på mitt synfel. Andra saker har tagit fokus. Som att håret ändrar färg. Mystiska horisontella ränder i pannan. Andra, ännu mer mystiska ränder i mungiporna. Att klädrena krymper varje gång de hängs in i garderoben.

Och under det kalla, hårda ljuset av badrumsbelysningen är jag plötsligt glad för mitt synfel. Jag slipper ju se skiten. Och syns det inte, finns det inte. Det vet ju alla.

Nåt som garanterat lyser upp både din egen och andras vardag, åtminstone litegrann är ljus. Särskilt ljus som du själv har dekorerat. Här kommer ett litet tips på hur man själv kan ”stämpla” fina motiv på blockljus.

Stämpla på blockljus

Du behöver:

Blockljus av god kvalitet (IKEAs fungerar väldigt bra)

Vitt silkespapper

Stämpeldyna i valfri färg (jag använder Versa Color som kan köpas i hobbyaffärer, och som inte flyter ut när man stämplar på silkespappret)

Scrapbookingstämpel (antingen en som är monterad på träkloss, eller som här, en EZ-monterad stämpel som man fäster på en akrylkloss)

Papperssax

Värmepistol för embossing (finns i hobbyaffären. Det går inte med vanlig hårtork tyvärr)

Bakplåtspapper

Lägg silkespappret på ett plant underlag. Färga in stämpeln med stämpeldynan. Gör ett provtryck på vanligt papper några gånger för att se hur trycket blir.

Stämpla sedan på silkespappret. Klipp ut motivet. Lämna c:a 2mm runt om.

Placera motivet på ljuset. Lägg bakplåtspappret runt hela ljuset och ta ett stadigt tag i det på "baksidan" av ljuset. Detta fyller två syften. Dels att du håller motivet på plats, och dels att du slipper bränna dig på värmen från värmepistolen.

Med ett fast tag i bakplåtspappret, värm försiktigt in silkespappret i ljuset. Var försiktig. Värmer du för mycket smälter ljuset och det blir fula märken. Se hela tiden till att bakplåtspappret ligger helt slätt mot ljuset.

Ta bort bakplåtspappret och se om silkespappret ser ut att helt ha "smält in" i ljuset. Lägg på bakplåtspappret igen och värm på de ställen där du fortfarande kan se silkespappret.

Klart.

Det är väldigt enkelt, men det tar några gånger innan man har fått in tekniken, så misströsta inte om det inte blir perfekt första gången. Jag har tränat en del ;)

Mums mums cupcakes

Nu är det en månad kvar till julafton. Och ur led är tiden.

Mina tomatplantor vill inte dö.

Ja, inte för att jag aktivt brukar önskar livet ur saker som lever eller så, men nu är det faktiskt dags för advent, och då är det liiiite sent att börja producera alla de där fina röda frukterna som jag i min enfald drömde om att plocka i somras. Men så tänker minsann inte mina plantor. De tänker att julen är ju röd - alltså passar tomater alldeles ypperligt.

Vad de inte tänker är att alla mina fönsterbräden är fullständigt belamrade med zinkbaljor fulla med flera meter långa rangliga j*kla tomatplantor. Som fäller blad. Och drar till sig allsköns ohyra.
Googla "vita flygare" ska ni få se.

Och, här kommer kruxet, producerar ansenliga mängder söta, röda körsbärstomater.

För se, om plantorna bara hade uppfört sig allmänt illa hade de varit väck för länge sen.
Men man kan ju inte slänga ut växter som producerar mat. Eller?

Tomaternas vara eller icke vara hade gäckat mig i flera veckor dagar en stund när Herrn i huset utbrister:
-Idag ska vi tvätta fönstren!
Nu får du flytta bort alla de där fula växterna som tar upp hela vardagsrummet. Jag begriper inte varför du envisas med dem varje år. Tomater är ju inte ens gott!

Ja. Då var det bestämt. För det blir då aldrig alltid som Hih har sagt.
Och om han säger det är det inte jag som har dödat plantorna. Jag agerade bara på order. Sådetså.

Tomatriset förpassas till ättestupan, ja vår slänt för trädgårdsavfall alltså, och kvar blir rena fönster och en massa omogna, gröna tomater.

Tomaterna läggs ordentligt i en skål i fönstret, för att där mogna i novembersolendimman.

Några dagar senare går jag förbi skålen för att se om de små stackarna lyckats sno åt sig nåt solljus.
Och tycker mig märka att de är oväntat få.

-Duuuu? Ropar jag till Hih som sitter på övervåningen och vrider lite på en förstärkare.
Har du ätit tomaterna i fönstret?

Inget svar. Jag vet att jag inte får störa när det pågår saker som har med gitarrer att
göra. Men det har inte hindrat mig de senaste fem åren eller så.

Jag testar igen.
-Har du ätit tomaterna i fönstret undrar jag????

Det hörs en suck från våningen ovanför.
-Va?? Vad pratar du om? Nu stör du mig igen.

-Ja, men tomaterna? Har du ätit av dem? De verkar vara så få?

-Nej, svarar Hih, med en resignerad suck. Jag gillar inte tomater vet du väl. Stör mig inte nu.

Nähä. Tomaterna lämnas åt sitt öde.

Nästa dag när jag passerar förbi skålen med tomater är den tom. Tom. Som i inte en endaste stackars tomat ligger i skålen.

Nu anar jag ugglor i mossen och tomtar på loftet. Antingen har Hih en omedveten faiblesse för att äta tomater ur skålar och ljuga om det. Eller.....

....så har vi haft besök av en tomattjuv!!!

Jag ropar resolut på Hih och ger mig inte förrän han kommer och inspekterar den tomma skålen.
-Titta här. Den är alldeles tom, utbrister jag och kastar mig handlöst in i diverse konspirationsteorier om allt från tomatianer till makens eventuella nattliga sömngångarepisoder.

-Men du får väl vara lite mer ordentlig, suckar Hih och pekar på tomater som ligger i kökets alla hörn. 

-Jag har inte lagt dem där utbrister jag och slänger mig genast på golvet för att undersöka de bortsprungna grönsakerna.

Och det är då jag ser det. Inte fötterna på tomaterna som jag halft om halft förväntat mig att de odlat, utan de små, små skaldelarna som ligger jämte.

Möss.

Möss. Som har snott mina tomater. Som har klättrat upp på fönsterbrädan. Dribblat ner tomaterna från en skål, ner på golvet och in i alla hörn.

Zlatan, släng dig i väggen.

Efter några sekunders beundran för de läskiga små gnagarna inser jag att jag har oväntat besök. Som minsann inte ska få nåt Gevalia. Eller någon annan matvara heller för den delen.

Hysterisk städning tar vid. Allt som ev. kan tänkas attrahera en mus "säkras" i tättslutande burkar, skåp och lådor.

Kommer ni ihåg det där jag sa om att jag inte gillar att döda levande ting.
Jag bara skojade. Mina tomater ger man sig inte på ostraffat.

Nu är det krig.
Fällor införskaffas. Hih riggar dem med superstark chilipeppar.
Jag inser att det not likely kommer att generera några fångster och byter ut det mot bacon.

Glad i hågen kryssar jag runt fällorna som nu står uppställda över hela golvytan och går och lägger mig i förvissning om att imorgon kommer problemet vara ur världen.

Morgonen efter, som ett barn på julafton, smyger jag mig upp för att vittja fällorna.
Baconet är borta. Och fällorna är tomma.

Jag svär högljutt och väcker Hih tyst för mig själv och gör mig istället iordning för jobbet.

Det är när jag ska sätta på mig skon jag upptäcker det.
Den alldeles nya stöveln har ett stort hål i sulan.

Och längst fram i tån ligger det en bit bacon.

Mössens julafton kom tidigt iår.

Dessa cupcakes har gäckat mig ett bra tag. Jag har varit livrädd för att "toppen" skulle ramla av när jag doppade dem i choklad. Min rädsla var obefogad. Följ mina instruktioner så kommer du också att lyckas.

Mums Mums Cupcakes

1 ½dl socker
1 ½dl ljust muscovadosocker
1 ½dl vetemjöl
3msk kakao
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver


150g smör, smält
2 ägg, vispade
1 ½dl kokande vatten

Om du har tid. Börja med att låta äggvitan och sockret stå i rumstemperatur någon timme. Rör ibland. På så sätt smälter en del av sockret redan innan värmningen börjar. Om inte går det bra att följa receptet enligt nedan. 


Klä en muffinsplåt med muffinsformar och sätt ugnen på 175 grader.
Sikta och rör ihop alla torra ingredienser. Rör ner det smälta smöret. Sedan de vispade äggen och sist det heta vattnet.
Smeten blir rinnande. Häll smeten i formarna och grädda till dess en provsticka kommer ut ren.

Låt svalna helt.

Mums mums topping

4 äggvitor
3dl strösocker
2tsk citronsaft

4 äggvitor
3dl socker
2 tsk citronsaft

200g mörk choklad
2msk mat-eller rapsolja

Förbered genom att ta fram stället till din elvisp, en Kitchen Aid el likn.
Separera äggvitorna och lägg dem i en värmetålig bunke över vattenbad. Häll i sockret och citronen och rör kontinuerligt över vattenbadet till alla sockerkristaller har löst sig. OBS. Se till att alla kristaller verkligen löses upp, annars kommer marängen att bli grynig.

Vispa sedan förhand till en luftig maräng. När det blir tydliga spår efter vispen i smeten ska blandningen vara 65 grader.
Om du inte har en termometer gör det ingenting. Värm bara försiktigt med hjälp av vattenbadet och vispa så till dess blandningen har blivit en luftig maräng. Då är den klar.
Häll över marängen i bunken som passar elvispen och vispa på hög hastighet till dess att skålen har svalnat helt.
Det tar ett tag, det är därför det är bra med en elvisp med stativ.

För över marängen till en spritspåse med rund tyll, eller klipp ett hål i påsen så den får en öppning som är c:a 1,2cm i diameter.

Spritsa marängen i toppig form på cupcaken.

Ställ in i  kylen i c:a 15 min.

Förbered chokladen under tiden.


Hacka chokladen och värm den försiktigt över vattenbad med oljan.
Häll över den smälta chokladen i en mugg.

Doppa försiktigt men bestämt varje cupcake i choklad så att marängen blir helt täckt. Om du missar nånstans, går det bra att pensla på, eller fylla i efteråt.

Låt svalna helt.
Imponera på dina vänner med dessa snygga, men ganska söta cupcakes.

Äpple- och kaneltårta med saltad karamell

Äpple- och kaneltårta med saltad karamell

Det här är en saga om en man. Som hävdade med stor bestämdhet att ingen kvinna någonsin skulle förändra honom. Och kanske litegrann om kvinnlig list. Men bara lite.

Important disclousure: All characters appearing in this text are fictitious. Any resemblance to real persons is purely coincidental.

Really.

I mean it.


Året är 2004. En svenska i excil tar sitt pick och pack samt 243 198 132 par skor och flyttar tillbaka över Atlanten igen.
Hon märker till sin fasa när hon trycker packar ner sina paltor i pappas atlantfararväska att: Skorna inte får plats!!

Efter en panikattack stunds eftertanke packar hon ner de finaste paren i resväskan, lägger de flesta andra i kartonger, bär iväg dem till närmsta postkontor och skickar dem helt sonika till sig själv på andra sidan sjön. Till slut fyller hon en (alldeles för stor) carry-on med de sista klapprande skodonen och beger sig till flygplatsen.
Väl där väljer hon med omsorg den incheckningskö med en manlig flygvärd bakom disken.

Varför?

Alla vet väl att:
1) Män är lättare att charma
2) Denna man är flygvärd(inna). Chansen stor är att han gillar skor. Duh.

Skor och ägarinna tar sig hem till mörka Sverige igen och skorna får ett nytt hem.
De får återigen se dagens ljus på ett större företag i ägarinnans nya hemstad.

Det är nu 2006 och de män som arbetar på hennes nya arbetsplats har aldrig sett högklackade skor förut. Skorna och dess ägarinna väcker stor uppmärksamhet när de klapprar runt i korridorerna bland de andra medarbetarnas fotriktiga Birkenstock och Eccoskor.
Skorna styr sedan sin ägare mot en trevlig ungkarl i sina bästa år, som hasar runt på jobbet i sina ESD-tofflor. Mannen är trevlig på alla sätt och tycke uppstår.
Enda smolket i bägaren är mannens skor.

Han har bara ett par.

Ett par.

Du läste rätt.

Ett endaste litet (nåja storlek 45) par skor.

Och de är fula.

Och uttjänta.

Sa jag fula?

Fula. På allvar.

Flickan i berättelsen försöker på alla sätt övertyga mannen att det är dags (no shit!!!) att investera i ett par nya skor.

Hon kanske till och med sa att riktiga män alltid definieras av
1) Sina skor
2) Sin klocka
3) Sin bil

Mannen var obeveklig. Skorna var minsann inte sönder. (Man kan faktiskt knyta ihop skosnören som har gått sönder igen. Det är ju det man gör. Knyter skosnören alltså). Och förresten var de snygga. Sådetså.

Flickan byter taktik. Hon ger sig ut på stan i jakt på nya skor att komplettera med.
Inga faller mannen i smaken. Inte. Ett. Enda. Par. I. Hela. Göteborg.

Flickan ser återigen över sin strategi och grupperar om.
Hon kan ju inte ge upp. Och hon vet ju att hon har rätt.
Om hon inte kan få mannen att se att skorna endast förtjänar en plats på en rekorderlig soptipp så kan hon kanske byta ut dem?
Sagt och gjort. Flickan beger sig till Stockholm och letar hela Drottninggatan upp och ner.
Tillslut hittar hon dem.

Skorna.

I en rea-hög ligger ett par likadana skor.

Hon tar med sig skorna hem och presenterar dem för mannen.
Eftersom han har gjort gällande att det är det finaste par skor som finns redan tidigare kan han ju inte neka henne att använda dessa istället. De är ju likadana. (Nej, detta kallas inte kvinnlig list, utan logik).

Mannen går motvilligt med på att börja använda de nya skorna.
Men inte slänga de gamla.
Varför det? De är ju fortfarande utmärkta att gå med. (Andas in. Andas ut).

Åren går.

Flickan pekar alltid ut andra män som bär fina skor.
Mannen skaffar sig en blank, fin klocka.
Och bilar ångrar flickan att hon ens nämnt. Vissa saker är bättre att hålla tyst om. (Tänk på att det här är en sedelärande berättelse. BERÄTTA INTE OM BILARNA)!!!

Fler och fler par skor letar sig in i det gemensamma hemmet.
Tillslut tar mannens skor upp en hel garderob.

Flickan anar att trägen vinner när de tillsammans tillsammans tillbringar flera timmar i skoaffärer för att hitta de perfekta lagom bruna höstbootsen och sedan kör 15 mil till en affär som har rätt storlek.

Och när mannen en dag ser på TV och utbrister: -Varför har han så fula skor på sig? I TV!! vet hon att hon nått sitt mål. Mannen är omvänd.

Och därför kommer han säkerligen inte att bli arg på henne för att hon råkat köpa 5 3 par nya skor i helgen.



Om han mot förmodan skulle tycka illa vara tänker iallafall den här flickan muta honom med tårta. Närmare bestämt en trevlig höstkreation.
Den kanske inte ser mycket ut för världen (jäkla karamell). Men den är god. Jättegod.

Faktiskt.

Äpple- och kaneltårta med saltad karamell
Denna tårtbotten är bakad med "glasmetoden". Den återfinns lite överallt på internet, men här är måtten jag brukar använda.
Ett mycket enkelt sätt att alltid få perfekta bottnar.
Bestäm vilken storlek på tårta (och hur många bottnar) du vill ha. Jag har gjort min tårta 15cm i diameter och använt fyra delar. Till det använde jag 4 ägg. Se tabell nedan:

2 ägg + 1tsk bakpulver
3 ägg + 1tsk bakpulver
4 ägg + 1½tsk bakpulver
5 ägg + 1½tsk bakpulver
6 ägg + 2tsk bakpulver
osv.

Ta fram tre stora glas av samma sort.
Knäck äggen i det första. Fyll sedan det andra med strösocker till samma höjd som sockret. Fyll det tredje glaset med 1/3 potatismjöl och 2/3 vetemjöl till samma nivå som äggen och sockret. Se bild.
För chokladbotten, ta 1/3 potatismjöl, 1/3 vetemjöl och 1/3 kakao.
Byt ut vetemjölet mot glutenfrimix om du vill göra tårtan glutenfri. Ta då något mer av mixen än du hade tagit vetemjöl.

I den här smeten tillsatte jag även ½msk kardemumma i smeten.

Vispa ägg och socker luftigt. Tänk på att äggen ska vara rumsvarma.
Sikta mjöl/potatismjöl och bakpulver och vänd försiktigt ner i smeten. Övermixa inte.

Grädda i 175 grader i metallfolieformar (så kallade pajformar) som du hittar i din vanliga mataffär, lika många som det antal lager du vill att din tårta ska ha.
Detta är enklare än att grädda i springform för du slipper skära lager i tårtbotten.

Testa med provsticka om bottnarna är klara.

Låt bottnarna svalna helt och lossa dem sedan från formarna.

Äppel och kanelkompott
2 äpplen, skalade och skurna i tärningar
2tsk kanel
½tsk kardemumma
1msk råsocker
1dl vatten

Lägg alla ingredienser i en kastrull och låt sjuda till du fått en slät kräm med bra konsistens. Blir krämen för tjock kan du tillsätta ytterligare lite vatten. Låt svalna.

Montera tårtan:
Dela krämen i tårtans delar minus en (dvs i tre delar om du har fyra bottnar) och bred krämen över nedersta bottnen.
Upprepa till dess alla bottnar är monterade. Låt tårtan stå i kylskåp medan du förbereder smörkräm att spackla tårtan med.

Smörkräm till "spackel"
100g rumsvarmt smör
1½dl siktat florsocker
1msk grädde eller mjölk

Vispa smöret till dess det blivit vitt, c:a 15 min med en Kitchen Aid el. liknande eller 20min med handhållen elvisp.
Tillsätt florsocker och låt det hela gå ihop till en kräm. Tillsätt sedan grädde så att krämen får en konsistens som är lätt att breda på tårtan.

Bred ett tunt lager smörkräm på toppen och  runt hela tårtan.
Detta görs för att tårtan inte ska smula när frostingen ska bredas på senare.

Täck tårtan ordentligt med plastfolie och ställ i kylen minst över natten, gärna två dygn innan den ska ätas.
Om tårtan är lite sned kan detta justeras med hjälp av plasfolie. Vira tårtan hårt med folie och forma den till önskad form.

Saltad karamell
1 burk sötad kondeserad mjölk (finns i bakhyllan i mataffären, jag använder märket Rainbow, men det finns flera)
havssalt eller bordssalt efter smak (c:a 1msk)

Saltad karamell

Lägg burken (oöppnad) i en stor kastrull med vatten. Se till att burken alltid är helt täckt med vatten. Koka burken i vattnet i 2 timmar. Ju längre tid du kokar ju fastare blir karamellen. (Jag kokade min i 1 ½ timme och det räckte inte riktigt).
Ta upp burken och låt den svalna i kylskåp.

Öppna burken, smula saltet och rör ner det. Börja med lite och smaka dig fram. Saltet ska kännas, men inte helt ta överhanden.

Frosting
300g färskost av philadelphiatyp
1½dl vispgrädde
1dl florsocker

Vispa vispgrädden och sikta ner florsocker. Blanda.
Vispa snabbt kylskåpskall färskost och blanda sedan med vispgrädden. Smaka av. Tillsätt ev. mer socker.

Bred krämen över tårtan efter eget tycke och smak. Fluffigt eller slätt spelar ingen roll. Använd all frosting.
För att få en fin, slät yta, spola paletten i hett vatten och torka av den på en handduk med jämna mellanrum.

Ringla karamell över. Om du vill hälla över karamellen, se till att den är helt kall och tjockare än min.
Katastrof för mig, gör inte om min miss ;)

Karamell som inte vill ligga still. Eller snyggt. 

Servera resterande karamell brevid.

Tårtan håller 4-5 dagar i kylskåp och blir bara godare ju längre den står.

Födelsedagstårta

Födelsedagstårta med vaniljkräm och blåbärskompott.

Kommer ni ihåg Pixiböckerna?

En Pixiebok var en liten, tunn häftad sagobok som smarta ICA-handlare hade i små korgar vid kassan, och som mammor kunde muta sina skrikande, hungriga och klängiga belöna sina söta och väluppfostrade barn med när de handlat klart.

Hemma hos oss hade vi många Pixieböcker.

En av dem hette Tant Theas Tårta.
Den handlade om en Tant, som hette Thea och som gick till affären för att köpa ingredienser till en tårta. Sedan gick hon hem och bakade tårtan. Den blev väldigt fin. Thea satte ljus i tårtan. Sedan skar hon sig en bit och åt upp den. I sin ensamhet.

Det var nämligen Theas födelsedag.

Tant Thea fyllde 33.

Mamma, som var ungefär ganska så exakt 33 år när boken införskaffades var inte nöjd. Hon förklarade bestämt att när man är 33 är man minnsan ingen Tant.

Nu råkar jag, med ålderns rätt, veta att hon hade rätt. När man fyller 33 är man då rakt ingen Tant. Sådetså.

När man är 33 är man fortfarande en ung, snygg, framgångsrik kvinna som tagit lärdom av sina misstag, men ännu inte fallit i sin mammas fotspår. Med andra ord: Underbart Nytänkande och Glamourös.

Jag gör överhuvudtaget inget Tantigt.

Alla vet ju att man ska byta baddräkt efter man har badat. Annars får man urinvägsinfektion.

Och hur många gånger har man inte behövt en papperspåse men inte haft nån? Så därför är det bra att spara på alla papperspåsar som kommer i ens väg. Man vet aldrig när man behöver dem nästa gång.

För att inte tala om Ziploc:s. De är gjorda av hållbar plast och man kan faktiskt frysa in bullar i dem fler än en gång. Diska bara ur dem emellan! Så dumt att slösa.

Pelagoner är fina blommor som passar i köksfönstret om somrarna.


Det är bra att kunna receptet på sockerkaka utantill, man vet aldrig när man behöver det!


Men man får vara på sin vakt för ICA har minsann chanserat. Om man inte tittar allra, allra längst bak i mjölkdisken så får man mellanmjölk med sig hem som går ut om två dagar. Och det finns väl ingen som dricker mjölk så fort? Och att slänga mat är både oekonomiskt och klimatosmart.


Och att gå på niobio en vardagskväll är faktiskt på tok försent! Tänk bara hur trött man kommer vara på kontoret dagen efter.


Att gå i skyhöga platåskor i vår kullerstensbelagda stad är faktiskt livsfarligt. Och det ser slampigt ut. Har inte dagens ungdom vett att klä på sig ordentligt?? Och hittar de verkligen inte rätt storlek på något plagg i affären?

Och var i sina små handväskor får de plats med paraplyet om jag får lov att fråga?



Någonstans slår det mig.
Det som aldrig skulle hända.
Tanten har gjort intåg i mitt liv.



I have become my mum.



Nånstans mellan pappersåtervinningen och vinbärsgelékoket har fokus skiftat och jag är med andra ord numera snarare: Trovärdig Allmänbildad Normal och Tråkig.


Men vad gör det. Jag sparar iallafall inte gammalt paketpapper, knycker nästan oanvända servetter från mina fikagäster för att använda dem som hushållspapper eller skriver vykort för att tacka för vykort....

...hmmm.


I likhet med Tant Thea bakade jag min egen trettiotreårstårta. Men jag slapp iallafall äta den alldeles själv. Be thankful for small mercies.

Födelsedagstårta med vaniljkräm och blåbärskompott
1 tårta 20cm i diameter

Vaniljbottnar:
3 ägg
2½dl strösocker
1 tsk vaniljpulver eller frön från en vaniljstång
100g smör
1dl mjölk
3½dl vetemjöl
1 ½tsk bakpulver
1 nypa salt
Rivet skal av en citron
Sätt ugnen på 175grader. Vispa ägg, socker och vaniljpulver vitt och pösigt i en köksmaskin eller med elvisp. Smält smöret och häll i mjölken. Blanda smör/mjölkblandningen i äggvispet. Tillsätt rivet citronskal. Vänd försiktigt i vetemjöl, bakpulver och salt med en slickepott. Övermixa inte.

Dela upp smeten i fyra aluminiumformar, 20cm i diameter. Se till att formarna är smorda och täckta med ströbröd eller mannagryn.

Grädda bottnarna i 175 grader till en provsticka kommer ut ren. Låt svalna helt.

Vaniljkräm:
2 äggulor
3 dl mjölk
3 msk socker
1 msk potatismjöl
1 vaniljstång eller 1 tsk vaniljpulver

Blanda samtliga ingredienser i en tjockbottnad kastrull och vispa ihop för hand. Dela vaniljstången på mitten och skrapa ur vaniljfröna. Tillsätt dem i krämen. Låt krämen sjuda på låg värme, under ständig vispning, till den tjocknar.
Undvik att bränna fast krämen i botten på kastrullen. Låt svalna.

Blåbärskompott:
2dl blåbär
1dl strösocker och 1 msk potatismjöl eller
1 dl syltsocker

Koka ihop blåbären med sockret och potatismjölet eller syltsockret till en fast sylt. Låt svalna.

Montera tårtan:
Lägg en botten på ett tårtfat. Bred över hälften av vaniljkrämen.
Lägg på ytterligare en botten. Bred på blåbärskompotten.
Upprepa med ytterligare ett lager vaniljkräm. Vänd den sista botten upp och ner ovanpå vaniljkrämen.

Klä tårtan i plastfolie. Dra åt folien hårt runt tårtan så den får en fin, jämn form. Sätt en tallrik ovanpå tårtan för att tynga ner den något. Låt stå i kylen över natten.

Nästa dag tar du ut tårtan och tar bort plastfolien.

Frosting:
3dl vispgrädde
1dl florsocker
150g färskost av philadelphiatyp (ej light)

Vispa osten till den blir mjuk och fluffig. Vispa grädden hårt i en annan bunke. Tillsätt florsocker och färskost och vispa till en fast kräm.

Bred ett tunt lager med frostingen över tårtan. Ställ in i kylen igen till dess tårtan är redo att dekoreras.

Bred sedan resterande frosting över tårtan.

Dekorera med ljus.

Rosa Regnbagstarta

När jag var liten var det höjden av coolhet att ha:

• Chockrosa baddräkt
• Freestyle
• Stentvättade jeans
• Cykel med bockstyre

En självlysande neonrosa baddräkt med högt skruna ben, djupt ringad rygg och ordet "CHOCK" på bröstet inhandlades till min rara mors stora förskräckelse.

En gul Sony Walkman med färgglada knappar fick jag och min syster snällt dela på, och på den spelades blandband till dess det rök ur batterierna.

Jeansen då? Eftersom vi var begåvade med en globetrottande pappa i konfektionsbranschen så dök ett par stentvättade jeans upp ganska tidigt. Så tidigt att ingen annan i den mindre orten på landet hade en aning om att de var coola.

Och följdaktligen inte jag heller.
Därför förkastade jag raskt de fula byxorna och skrek åt förklarade lugnt och sansat för min oförstående far att byxorna är töntiga! Du förstör mitt liv! jag minsann inte ville ha de där jeansen, oavsett om de kom från U.S.A eller ej.

Och sen när resten av klassen sent omsider skaffat stentvättade jeans var det försent. Jag kunde helt enkelt inte ändra mig (och därmed erkänna att mina föräldrar inte var omoderna stenåldersmänniskor födda helt utan koll, utan i själva verkat hade bättre koll på mode än jag) utan fick vackert fortsätta hävda att jeansen var fula.
Så om ni nån gång skulle komma över familjealbumet och undra varför den mörkhåriga tjejen alltid alltid alltid har ski-pants på sig vet ni nu svaret.

Jag är en envis typ. Och då har ni inte träffat min syster.


Det enda på listan som jag inte fick var bockstyre.
Utdömt som farligt, icke-barnvänligt och diverse andra epitet förvägrades jag detta ultimata bevis på moderiktighet.

Det försöktes med allehanda argument från de oroliga föräldrarnas sida, som alltid började med "det är farligt för att..." och fortsatte med ...ingen fotbroms... ....ringklockan får inte plats... ...dåliga växlar... ...fill-in-the-blank...

Det fortsattes med kompromisser. Varav den slutliga hette "måsvinge". Ett tillfälligt snedsteg i den tekniska utvecklingen som, (googla också mini disc och etanolbil) precis som bockstyret, var gjort av aluminiumrör och lindat med tennis-tejp, men där konstruktören hade lite otur när han på seminariet om framtidens cykel-trender trodde att styren kunde formas för att efterlikna alla typer av djur och bestämde sig för att dissa get-huvudet till förmån för fiskmåsen. Say no more.

Efter en sisådär 20-25 år (hjälp!!!) har jag iallafall gått vidare och lämnat 80-talet åt sitt öde.
Jag väjar vant förbi klädkedjornas ställ med neongula bodies och lämnar kavajerna-med-uppkavlade-ärmar åt den yngre generationen.

Trodde jag ja.

Alla i min omedelbara närhet har tydligen inte fått memot om att åttiotalet är över.


Jag finner mig i den smått surrealistiska situationen att min bättre hälft frågar mig saker jag aldrig trodde jag skulle få höra av en man. Än mindre min egen.

-Tror du den här tröjan är tillräckligt tajt?

-Jag har hört att Stefan på jobbet rakar sina ben. Vad tror du om det?

-Hur lång tid tar det att gå ner tio kilo?

Lägger du till uttryck som "Det är inte ett intresse, det är en livsstil" så kan man tro att mannen i mitt liv kanske borde haft sommarjobbet i parken med de färgglada flaggorna i mitt ställe.


Han har blivit med cykel.



Han, och en hel generation män med minnen från 80-talet med honom.

Cykling är den nya stora trenden.

Bockstyret är tillbaka. Fälgar till cykel snarare än Porsche är den nya handelsvaran för medvetna män i karriären.

Glöm Ferrari, jaktstuga och Nimbus. Cykling är this year's black.

Överallt dyker de upp, spandex-rumporna med gelförstärkning. De cyklar till jobbet. Internetshoppar på Tricot-express och jämför sin snittfart, klättringshöjd-över-havet och sluttid på Vätternrundan med varandra på internetforum.

De har fått ett namn. MAMILs. Middle Aged Men In Lycra.

Medan vi andra har insett att åldern tagit ut sin rätt och därför numera bär figurformande Spanx under en trevlig, luftig tunika gör dessa herrar tvärtom. Utan förskräckelse ikläds ölmagar och gravitationspåverkade gluteus maximus ett tajt fodral av funktionsmaterial.

Klungor av trampande herrar breder ut sig över landsvägarna och skrämmer slag på intet-ont-anande tjejer i svarta cabrioleter.

Men. Genom att blunda med öronen lyckas jag ändå fortsätta med livet i en något-sånär normal form.
Och när sommaren nu kanske är här några dagar iallafall har jag funderat på att själv skaffa mig en cykel. Ja, så att jag kan trampa till affären - och när jag kommit på att det är jobbigt, iallafall göra en DIY och anlägga en snygg plantering i cykelkorgen.

Jag drömmer om en fin, svart tant-cykel med bred sadel och cykelkorg fram. Långsam. Värdig. Med ergonomiskt styre och max tre växlar. Det här är 10-talet. Tanten är trendig. Åttiotalet är sedan länge glömt. VH1 sänder program om Samantha Fox och Kim Wilde med titeln "Where are they now?".


Råkar nämna cykeltanken förbigående över en tallrik kolhydratuppladdande bolognese.

Och nu... står det en sportig, lättmetallramshistoria med smala däck och minst hundra växlar i garaget. Utan cykelkorg.

-Ja, din mamma använder den ju inte så jag tänkte att det är bättre att du tar den, sa mannen som i sin iver att vinna över mig i cykel-träsket helt sonika har hämtat en i pappas-garage-i-stan.

(Varför det står en sån cykel där? Jo pappa tyckte att den var mycket fräckare än mammas Skeppshult och köpte den till henne i födelsedagspresent. Såklart).

-Jo, jag tänkte att vi kunde byta styret. Den blir ju mycket bättre med bockstyre.


Be careful what you wish for.



Regnbågsflaggor eller ej, här kommer receptet på Rosa Regnbågstårta.
Glad Midsommar till alla!

Rosa Regnbågstårta 1 tårta c:a 20 cm i diameter

Bottnar:
3 ägg
2½dl strösocker
1 tsk vaniljsocker (utan "vaniljprickar")
100g smör
1dl mjölk
3½dl vetemjöl
1 ½tsk bakpulver
1 nypa salt
Rivet skal av en citron
saft av ½ citron

rosa/röd pasta- eller karamellfärg

Sätt ugnen på 175grader. Vispa ägg, socker och vaniljpulver vitt och pösigt i en köksmaskin eller med elvisp. Smält smöret och häll i mjölken. Blanda smör/mjölkblandningen i äggvispet. Sätt maskinen på låg fart och häll försiktigt i vetemjöl, bakpulver och salt. Övermixa inte.
Tillsätt rivet citronskal och saft.

Dela upp smeten i 4 bunkar. Tillsätt rosa och röd pastafärg eller karamellfärg till smeten. Rör försiktigt då smeten är känslig. När du är nöjd med färgen, färga in ytterligare två skålar i ljusare nyanser. Lämna den sista skålen utan färg.

Grädda i formar som är c:a 20cm i diameter. Jag använde aluminiumformar, s.k "pajformar" som finns i flerpack i mataffären.

Grädda i ugnen till dess en provsticka kommer ut ren.
Låt svalna helt.

Mellanfyllning:
50g rumsvarmt smör
200g philadelphia naturell (original)
150g florsocker
1dl lemoncurd

varm aprikosmarmelad

Vispa smör och färskost med elvisp. Sikta i florsocker och mixa till en slät kräm. Tillsätt lemoncurd.

Montera tårtan genom att lägga den mest rosafärgade tårtbotten på ett fat. Skydda fatet genom att klippa till 4 rutor bakplåtspapper och lägg omlott runt tårtfatets kanter.
Pensla ovansidan av tårtbotten med varm aprikosmarmelad. Bred sedan mellanfyllning på tårtbotten.
Upprepa med botten 2 och 3. Den översta tårtbottnen skall penslas med aprikosmarmelad men behöver ingen mellanfyllning.

Täck sedan hela tårtan med resterande mellanfyllning. Försök att få till ett tunt, tunt lager över toppen och runt tårtans kanter.

Täck med plastfolie och låt vila i kylskåp över natten.

Frosting:
250g rumsvarmt smör
250g florsocker
2dl marshmallow fluff eller 1 påse lätt micrade marshmallows
ev. 1 msk mjölk

Vispa smöret vitt med elvisp. Sikta i florsocker och vispa till en slät kräm. Mixa till sist i marshmallows och mjölk om det behövs.

Täck tårtan med ett lager frosting. Var särskilt noga med toppen av tårtan. Lagret med mellanfyllning gör att tårtan inte släpper "smulor".

Sätt en slät rundtyll i en spritspåse och fyll påsen med resterande frosting.


Sprita fem enkronorstora knappar i en lodrät rad på tårtan.

Uräkta oskärpan.

Använd en sked eller en liten tårtpalett för att "dra" ut frostingen åt höger.

Återigen. Oskärpan.

Fortsätt runt hela tårtan. Avsluta med en rak linje "frostingknappar". Låt den raden bli baksidan på tårtan.

Ta försiktigt bort bakplåtspappret som skyddar tårtfatet.

Dekorera med jordgubbar.